[Saknar WLFI, saknar Plasma och saknar 3 000 dollar i Ethereum, har jag fortfarande en chans att bli rik?] 】 "Om jag hade vetat att ETH hade nått en ny topp skulle jag ha passerat min position på 3 000." "På den tiden trodde jag att OKB skulle dra med sig marknaden, men tyvärr köpte jag mindre." När de ser priset stiga ångrar de att "om de hade vetat det skulle de ha köpt det lågt"; När jag ser att priset har sjunkit ångrar jag "varför sålde jag inte på en hög punkt". Varför ångrar vi alltid missade möjligheter? Resultatet? Faller i självförebråelser och ångest om och om igen, nästa transaktion är antingen inte rädd för att göra det, eller så är den impulsiv att jaga högt, men det är lättare att skördas av marknaden. I själva verket är detta ånger och avsky och efterklokhetsbias inom finansiell psykologi. Du använder alltid resultaten för att förneka besluten vid den tidpunkten, men glömmer att marknaden i sig är full av osäkerhet. Ingen kan alltid köpa på den lägsta punkten och sälja på den högsta punkten. För att ta dig ur denna psykologiska fälla kan du prova tre steg: - Skriv en transaktionsjournal: Anteckna logiken vid den tidpunkten, inte resultatet. - Skilj mellan beslut och resultat: Korrekt logik kan ibland leda till dåliga resultat, vilket är en fråga om sannolikhet. - Ställ in regler istället för godtyckliga åtgärder: köp i batcher, ställ in take-profit och stop-loss och lämna sentimentet till regelhanteringen. På samma sätt behöver du inte ta varje möjlighet att tjäna pengar, bara ta vara på 1-2 stora chanser. 0xSun missade också Pnut innan han fångade Trump; Innan trollkarlen gjordes till en gud i Ordi+Act, upplevde han också tiotals miljoner U. Det viktiga är inte att ta vara på varje möjlighet att tjäna pengar, utan att förbättra och växa i varje transaktion, sammanfatta handelserfarenhet och förbättra mentaliteten och vinna det sista slaget. Marknaden belönar aldrig ånger, bara disciplinerade människor. Det kommer alltid att finnas möjligheter på marknaden.